Shangri-La Frontier - Avsnitt 9

När en tredjedel av ett avsnitt ägnas åt att huvudpersonen står vid sidlinjen och kommenterar insekter som slåss om territorium, kan man lugnt konstatera att tempot är helt åt skogen.

Även om det definitivt fanns charmiga ögonblick i det här avsnittet, var det enda verkligt relevanta gruppens platsbyte. Monsterdesignerna och landskapen är fantastiska – Shangri-La Frontier fångar den där storögda förundran perfekt när man upptäcker nya spelmekaniker. Trots det kändes allt skrämmande ytligt, vilket är desto mer smärtsamt eftersom avsnittet började så starkt.

Långsam utveckling

Inledningen ur Arthurs perspektiv var lovande: hon har ett konkret mål, behöver förmodligen Sunrakus hjälp, och kanske vet mer om spelets bakgrund.

Finns det verkliga konflikter med spelare hon tidigare interagerat med?

Kommer hennes forna följeslagare att förråda henne för att hon plötsligt "inte är på samma våglängd" längre? Allt detta är spännande – men när ska serien äntligen komma till saken?

Charmiga ögonblick

Psygers scener var söta. En eloge till henne för att hon äntligen skickade den där vänförfrågan. Kontrasten mellan hennes skolflicksgester och den massiva pansarklädda avataren är bara så charmig. Kommer detta att få ytterligare konsekvenser senare? Tveksamt, särskilt med tanke på att Sunraku reagerade så extremt försiktigt.

På det hela taget, ett av de svagare avsnitten – men förhoppningsvis blir nästa vecka bättre!